TERIJOKI, EN DEL AV FINLAND FRAM TILL 1947
Terijoki var beläget i Finlands sydöstra hörn, på
Karelska näset, vid kusten av Finska viken. I öster bakom Systerbäck
började Sovjetunionen, det nuvarande Ryssland. År 1939 var Terijokis
areal ca 122 km2 och invånarantalet ca 6700. Det finska Terijoki var
känt för sin långa, härliga sandstrand och sina hundratals vackra villor.
På grund av sitt gynnsamma klimat fanns där talrika badinrättningar och
inkvarteringsrörelser, och sommartid besöktes orten av tiotusentals
semesterfirare.
Kommuncentret låg i Terijoki by med sin lutherska,
ortodoxa och romerskkatolska kyrka. Terijoki hade 11
folkskolor, en samskola, ett medborgarinstitut och en handelsskola.
Där fanns gott om små industrier och dessutom idkades
trädgårdsskötsel samt fiske och i viss mån även jordbruk.
På grund av sitt viktiga geografiska läge låg där en
garnison och stabet för Gränsbevakningen på Näset hade också placerats
där.
Terijoki finns dokumenterat redan
på 1500-talet, men ett nytt betydande utvecklingsskede började efter
1870, då järnvägen mellan Riihimäki och St. Petersburg blivit färdig.
Terijokis läge vid havet nära St.Petersburg lockade till sig rika
internationella sommargäster, och vid 1800-talets slut började därmed en
kort, lysande villasäsong. Denna tog slut i och med den ryska
revolutionen. Finland blev självständigt 1917 och gränsen mot Sovjet
stängdes. Men snart utgjorde Terijoki åter ett populärt semestermål, som
allmänt gick under namnet Nordens Riviera. Nu var det finska
semesterfirare som prisade ortens tjänster och livliga strandliv.
Innan Sovjetunionen anföll Finland år 1939 hade
Terijokis invånare evakuerats till andra orter i Finland. När finnarna
återtagit Terijoki under fortsättningskriget 1941 kunde ca 150 personer
återvända. De evakuerades dock på nytt före Sovjetunionens storoffensiv
år 1944. Efter fortsättningskriget placerades terijokiborna ut i södra
Finland, i huvudsak i Nyland. Sovjetmedborgarna gav Terijoki det nya
namnet Zelenogorsk och dit flyttade nya invånare från andra håll i
Sovjetunionen.
I Finland verkar två samfund, vilkas uppgift det är
att se till att minnen och traditioner från det gamla Terijoki inte
försvinner: stiftelsen TERI-SÄÄTIÖ grundades efter andra världskriget,
då enligt Parisfördraget hela Viborgs län måste överlåtas åt
Sovjetunionen år 1947 och hela den finska kommunen Terijoki måste
upphöra med sin verksamhet. Stiftelsen övertog kommunens resterande
förmögenhet. Stiftelsen har som uppgift att upprätthålla minnet av
Terijoki samt stöda terijokibor och deras efterkommande i deras
ekonomiska och kulturella intressen.
TERIJOKI-SEURA RY verkar som en förenande länk
mellan terijokibor och andra som bott där samt deras efterkommande.
Sällskapet samlar och uppbevarar Terijokis historia och kultur och
vårdar sig om den f.d. hemortens minne och traditioner. Sällskapet
registrerar och arkiverar material kring Terijokis historia.